breakeven'
Hej bloggen. Hej 2012s första inlägg.
Även om det redan är mars, är det mitt första inlägg. Första gången jag känt att jag behövde skriva av mig.
Under dessa två månade som hunnit gå sen nyårsafton 2011 har jag blivit vuxen. Jag har hunnit se ljuset i tunneln på jobbfronten. Varit på flera ställen faktiskt och känner mig inte riktigt så hopplös längre. Synd bara om jorden går under i år. Som jag och Erika sa får vi iaf ett bra avslut på vår tid här.
Jag har även dragit på mig vinterkräksjukan och överlevt, så detta året kanske inte är så dåligt trots allt?
.
Jag skulle vilja säga på ett snällt sätt till den personen jag träffat några gånger att jag känner absolut noll, att jag inte vill något. Frågan är ju om jag gjort fel i att träffas fler gånger för att se om det hände nåt? Men det gjorde det ju inte. Genast när jag känner mig så vuxen, känner jag mig igen som 15 och vill inte riktigt ta tag i mina problem.. Hur säger man till någon som lägger halvsöta kommentarer som "jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknat dig", att man inte vill? Som alltid, bryr jag mig om andra och deras känslor. Vill inte såra någon.
.
Det är den 4:e mars idag. Det är ungefär 3månader kvar tills vi befinner oss i samma land igen. (Om det överhuvudtaget finns någon möjlighet att ses). Jag vill släppa allt och bara fly. Jag vill iväg. Det är tufft när man varken har pengar eller något mod. Jag har hellre något där det händer saker. Jag är inte trist och enkel.
Jag bråkar hellre med dig än att ha det fisjummet med någon annan.
What am i supposed to do when the best part of me always was you?
.
Jag känner mig fortfarande lite tom, nu när det börjar bli vår. Det var nu vi åkte till mormor och plockade dom första blommorna och åt pannkakor.
I miss you, that's all.
det hon vill ha'
för några dagar sen satt jag ensam hemma och hade slut på saker att göra. skrev upp mig på mötesplatsen.se för skojs skull. det har varit roligt att så många har varit inne och kollat på min profil och tyckt att jag var intressant nog för att klicka sig in på mig sida. nu när man ser saker i ett annat ljus, är det aningen deprimerande att så många har varit inne på min profil - men inte skrivit något. jag var inte så intressant, after all...
and in other words...
hur kan man trycka bort någon som man säger sig tycka om? hur kan man såra någon man tycker om, medvetet genom att säga dumma saker? varför gör man så? varför kan man inte prata om det som två vuxna människor?
jag hatar att allting ska misstolkas när man ändå ger det lilla extra för att det ska vara så klart och tydligt som möjligt. jag hatar att det finns dom som inte tar sig tid för mig. när det verkligen behövs. jag kan inte tycka att jag kräver allt för mycket av folk. därför är det så jävla orimligt.
det som är ännu värre är ändå dom som frågar varför något är fel men inte lyssnar eller bryr sig om svaret.
vad har hänt med alla genuina bra människor? where did they go...?
idag har det varit fars dag. jag yttrade säkert max 4 ord till min far.
den personen som jag för ett år sen skulle kunna höja upp till månen, dig jag älskade villkorslöst som det ska vara i en förälder-barn relation. vi gjorde så mycket tillsammans när jag var liten och det bästa var väl ändå alla småsaker så som att vi var på vanningen varje tisdag. VARJE tisdag. jag vill gärna tro att vi var där för att du ville ta mig dit. att du gjorde mitt favoritmellanmål på helgen, varma mackor med köttfärs, ost, tomat och oregano så det smakade precis som en minipizza, utan minsta suck eller blick.
hur kan det ha gått från att vilja spendera tid med sitt barn till att varje dag komma på nya sätt att få mig att lämna huset. att försvinna långt ifrån din åsyn.
det är precis som att jag inte är värdig att vara din dotter längre. inte värdig att bo under samma tak längre. jag vill inte jämföras med hans ola eller felicia. jag vill inte känna mig dålig för att jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv än. kan du inte bara inse att dom är äldre, dom vet vad dom vill. jag vill kunna lista ut vad jag vill göra utan press och utan ångest över att jag inte är bra nog.
under middagen frågade jag hur våra planer för jul såg ut.
jag blev tvungen att förklara för min mamma varför jag inte trivs med julen. varför jag inte trivs med att mina närmsta är så stressade att de slänger ur sig det ena efter det andra utan att tänka sig för. varför jag inte vill fira jul utan min mormor, den som för mig, höll ihop alla. där vi samlades. där jag trivdes att se på kalle anka och äta pepparkakor med ädelost innan vi skulle gå över till min morbror. jag trivs inte med att ge bort julklappar till mina närmsta för att de förtjänar det, men sedan inte ha fått nån ansträngning till julklapp tillbaka. i'm all about "det är tanken som räknas". men när man knappt ser tanken bakom julklappen är det bara som att spotta mig i ansiktet. jag förstår klart och tydligt att alla inte är så kreativa som jag är. men man får ju utgå ifrån olika förutsättningar och olika personer. man ser vilka som försöker.
jag gillar inte heller att så fort man träffar släkten ska allting handla om felicia. det är så himla fantastiskt allt hon har för sig. jag blir osynlig. det var alltid då mormor kom och satte sig vid mig och spelade kort eller pratade, frågade vad jag hade på gång eller ville göra.
det är inte okej att hon är borta.
det låter så himla hemskt att säga. men under julen vill jag ha en annan familj och släkt.
jag har svårt att sova igen. vilket betyder att jag mår sämre.
jag är uppe alldeles förlänge och sover förlänge för att slippa så mycket mänsklig kontakt som möjligt. pratar knappt med någon och bara sjunker in i mina egna tankar. bara väntar. väntar på att någonting ska bli bättre.
jag vill verkligen att detta året ska ta slut. det har inte fört med sig något bra. inget alls. jag tycker det är så tråkigt att jag ska känna så. jag är avundsjuk på alla andra som tycker att studenten var det bästa de gjort i hela sitt liv. jag tyckte inte alls det var kul. jag hade ingen anledning att fira utan gjorde bara det bästa av det.
att splittras från en klass man träffat så nära in på under 3 år, att inte orka med alla ämnen, att misslyckas för jag kände att tiden sprang ifrån mig. att inte ha den enda personen jag sett fram emot att få se mig spring ut där på trappan. du var inte där.
don't get me wrong. jag är tacksam. jag är tacksam för alla som kom och önskade mig lycka till i livet (det verkar som det behövs), jag är tacksam för att mamma och pappa fixade det ena och det andra för att ha en fest.
jag vill bara också kunna känna att det var den bästa dagen i mitt liv hittills. men det kommer inte hända.
klockan är 01.40.
imorgon ska jag till södervång och få information till mina två klasser jag ska vikariera i på tisdag.
sen ännu 18,80kr för att ta mig till sjukhuset för att bli av med eksem som aldrig försvinner. det gör bara ont. både i plånboken och i huden.
det är nog dags att försöka tvinga sig själv i säng. jag har stirrat alldeles förlänge på väggarna så de stirrar surt tillbaka på mig nu.
isa out.
and in other words...
hur kan man trycka bort någon som man säger sig tycka om? hur kan man såra någon man tycker om, medvetet genom att säga dumma saker? varför gör man så? varför kan man inte prata om det som två vuxna människor?
jag hatar att allting ska misstolkas när man ändå ger det lilla extra för att det ska vara så klart och tydligt som möjligt. jag hatar att det finns dom som inte tar sig tid för mig. när det verkligen behövs. jag kan inte tycka att jag kräver allt för mycket av folk. därför är det så jävla orimligt.
det som är ännu värre är ändå dom som frågar varför något är fel men inte lyssnar eller bryr sig om svaret.
vad har hänt med alla genuina bra människor? where did they go...?
idag har det varit fars dag. jag yttrade säkert max 4 ord till min far.
den personen som jag för ett år sen skulle kunna höja upp till månen, dig jag älskade villkorslöst som det ska vara i en förälder-barn relation. vi gjorde så mycket tillsammans när jag var liten och det bästa var väl ändå alla småsaker så som att vi var på vanningen varje tisdag. VARJE tisdag. jag vill gärna tro att vi var där för att du ville ta mig dit. att du gjorde mitt favoritmellanmål på helgen, varma mackor med köttfärs, ost, tomat och oregano så det smakade precis som en minipizza, utan minsta suck eller blick.
hur kan det ha gått från att vilja spendera tid med sitt barn till att varje dag komma på nya sätt att få mig att lämna huset. att försvinna långt ifrån din åsyn.
det är precis som att jag inte är värdig att vara din dotter längre. inte värdig att bo under samma tak längre. jag vill inte jämföras med hans ola eller felicia. jag vill inte känna mig dålig för att jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv än. kan du inte bara inse att dom är äldre, dom vet vad dom vill. jag vill kunna lista ut vad jag vill göra utan press och utan ångest över att jag inte är bra nog.
under middagen frågade jag hur våra planer för jul såg ut.
jag blev tvungen att förklara för min mamma varför jag inte trivs med julen. varför jag inte trivs med att mina närmsta är så stressade att de slänger ur sig det ena efter det andra utan att tänka sig för. varför jag inte vill fira jul utan min mormor, den som för mig, höll ihop alla. där vi samlades. där jag trivdes att se på kalle anka och äta pepparkakor med ädelost innan vi skulle gå över till min morbror. jag trivs inte med att ge bort julklappar till mina närmsta för att de förtjänar det, men sedan inte ha fått nån ansträngning till julklapp tillbaka. i'm all about "det är tanken som räknas". men när man knappt ser tanken bakom julklappen är det bara som att spotta mig i ansiktet. jag förstår klart och tydligt att alla inte är så kreativa som jag är. men man får ju utgå ifrån olika förutsättningar och olika personer. man ser vilka som försöker.
jag gillar inte heller att så fort man träffar släkten ska allting handla om felicia. det är så himla fantastiskt allt hon har för sig. jag blir osynlig. det var alltid då mormor kom och satte sig vid mig och spelade kort eller pratade, frågade vad jag hade på gång eller ville göra.
det är inte okej att hon är borta.
det låter så himla hemskt att säga. men under julen vill jag ha en annan familj och släkt.
jag har svårt att sova igen. vilket betyder att jag mår sämre.
jag är uppe alldeles förlänge och sover förlänge för att slippa så mycket mänsklig kontakt som möjligt. pratar knappt med någon och bara sjunker in i mina egna tankar. bara väntar. väntar på att någonting ska bli bättre.
jag vill verkligen att detta året ska ta slut. det har inte fört med sig något bra. inget alls. jag tycker det är så tråkigt att jag ska känna så. jag är avundsjuk på alla andra som tycker att studenten var det bästa de gjort i hela sitt liv. jag tyckte inte alls det var kul. jag hade ingen anledning att fira utan gjorde bara det bästa av det.
att splittras från en klass man träffat så nära in på under 3 år, att inte orka med alla ämnen, att misslyckas för jag kände att tiden sprang ifrån mig. att inte ha den enda personen jag sett fram emot att få se mig spring ut där på trappan. du var inte där.
don't get me wrong. jag är tacksam. jag är tacksam för alla som kom och önskade mig lycka till i livet (det verkar som det behövs), jag är tacksam för att mamma och pappa fixade det ena och det andra för att ha en fest.
jag vill bara också kunna känna att det var den bästa dagen i mitt liv hittills. men det kommer inte hända.
klockan är 01.40.
imorgon ska jag till södervång och få information till mina två klasser jag ska vikariera i på tisdag.
sen ännu 18,80kr för att ta mig till sjukhuset för att bli av med eksem som aldrig försvinner. det gör bara ont. både i plånboken och i huden.
det är nog dags att försöka tvinga sig själv i säng. jag har stirrat alldeles förlänge på väggarna så de stirrar surt tillbaka på mig nu.
isa out.
HIGH ON LIFE'
för första gången sen 2000-nånting när jag startade denna bloggen ska jag nu bryta mitt mönster med låt-titlar. det var längesen jag verkligen var nöjd och lycklig. det behöver uppmärksammas, min blogg är relativt dyster annars.
idag har jag hunnit med att träffa 3 av mina 4 favoritvänner (hur gay det än låter).
det var planerad frukost på sunds - det vi kommit fram till att vi saknar mest med hela gymnasietiden. vi har inte satt någon etikett på om det är nåt bra eller dåligt, it's the truth.
kl10 skulle vi ses för att det inte skulle bli för tidigt eller för sent. felix och jag var där 10.03 elin och cornelia låg och sov trots att vi ringde säkert 40 gånger till var person. elin vaknade tillslut och hon hade med sig linnea. vi yrade runt på sunds nån timme innan alla skulle på vars ett håll.
jag mötte upp cornelia när hon väl hade vaknat. vi åkte till malmö, gjorde mitt tredje och sista besök för denna veckan på sjukhuset och riktade sen in oss på espresso house och en låååång fika för att fördriva tid.
min stående beställning på espresso house (grillad ost-skink toast och chailatte) tog lite längre än vanligt. cornelia gick ut med allt utom mackan under tiden. när jag kommer ut sitter en duva i min kopp och när den flyger iväg spiller den ut halva innehållet över min muffins. rage...
jag åt min macka och var lite bitter, sen fick jag en ny chai utan problem! - lite gladare.
apoteksbesök, tillbaka till india för att ordna så mitt öra läker rätt, köpa utklädnads-prylar, lite småfix och gå lite vilse inne på triangeln hann vi också med innan cornelia hade sin tatueringstid.
väl inne på tatueringsstudion såg hon ut som hon var kapabel till att mörda alla i sin väg. men fint blev det.
fort hem med bussen för att slänga i mig mat (och slänga på lite smink) för att sen åka till Café Ellen och se felix uppträda lite laid back akustiskt. det var typ lite nervöst mysigt. sjukt bra, trots bronkit.
nu sitter jag med ett rör pringles och lyssnar på musik och är jävligt nöjd. tack ni fina vänner för att ni är just det - fina vänner. i don't know what i'd do without you.
idag har jag hunnit med att träffa 3 av mina 4 favoritvänner (hur gay det än låter).
det var planerad frukost på sunds - det vi kommit fram till att vi saknar mest med hela gymnasietiden. vi har inte satt någon etikett på om det är nåt bra eller dåligt, it's the truth.
kl10 skulle vi ses för att det inte skulle bli för tidigt eller för sent. felix och jag var där 10.03 elin och cornelia låg och sov trots att vi ringde säkert 40 gånger till var person. elin vaknade tillslut och hon hade med sig linnea. vi yrade runt på sunds nån timme innan alla skulle på vars ett håll.
jag mötte upp cornelia när hon väl hade vaknat. vi åkte till malmö, gjorde mitt tredje och sista besök för denna veckan på sjukhuset och riktade sen in oss på espresso house och en låååång fika för att fördriva tid.
min stående beställning på espresso house (grillad ost-skink toast och chailatte) tog lite längre än vanligt. cornelia gick ut med allt utom mackan under tiden. när jag kommer ut sitter en duva i min kopp och när den flyger iväg spiller den ut halva innehållet över min muffins. rage...
jag åt min macka och var lite bitter, sen fick jag en ny chai utan problem! - lite gladare.
apoteksbesök, tillbaka till india för att ordna så mitt öra läker rätt, köpa utklädnads-prylar, lite småfix och gå lite vilse inne på triangeln hann vi också med innan cornelia hade sin tatueringstid.
väl inne på tatueringsstudion såg hon ut som hon var kapabel till att mörda alla i sin väg. men fint blev det.
fort hem med bussen för att slänga i mig mat (och slänga på lite smink) för att sen åka till Café Ellen och se felix uppträda lite laid back akustiskt. det var typ lite nervöst mysigt. sjukt bra, trots bronkit.
nu sitter jag med ett rör pringles och lyssnar på musik och är jävligt nöjd. tack ni fina vänner för att ni är just det - fina vänner. i don't know what i'd do without you.
i sing i swim'
jag vill så gärna skriva blogg.
det kreativa vaknar alltid i mig på natten. det kommer alltid ut på nåt sätt.
men inte idag. alla ord jag har i mitt vokabulär är använda allihop. och inte blev det nåt bättre för det.
jag försöker prata genom musiken, försöker göra mig hörd. försöker må bra.
samtidigt som jag blir så arg och ledsen att allt med mig och mitt liv är så snett och defekt. nånting där i hörnet hånler och pekar.
varför blir det aldrig nånsin bättre? jag har hört talas om att de som tror på gud anser att han delar ut prövningar man ska genomgå under livet, för att vara värdig en plats i himlen osv. men nån måtta får det väl fan vara? om det finns nån gud, något gudomligt. save me...
jag snubblade in på några gamla inlägg och jag har fortfarande kvar samma känsla när jag läser texterna som när jag skrev dem. allting är fortfarande lika fel. den enda skillnaden är några år och annorlunda personer. men jag.
jag är kvar i precis samma sits.
säg att du älskar mig, säg att jag duger som jag är.
det kreativa vaknar alltid i mig på natten. det kommer alltid ut på nåt sätt.
men inte idag. alla ord jag har i mitt vokabulär är använda allihop. och inte blev det nåt bättre för det.
jag försöker prata genom musiken, försöker göra mig hörd. försöker må bra.
samtidigt som jag blir så arg och ledsen att allt med mig och mitt liv är så snett och defekt. nånting där i hörnet hånler och pekar.
varför blir det aldrig nånsin bättre? jag har hört talas om att de som tror på gud anser att han delar ut prövningar man ska genomgå under livet, för att vara värdig en plats i himlen osv. men nån måtta får det väl fan vara? om det finns nån gud, något gudomligt. save me...
jag snubblade in på några gamla inlägg och jag har fortfarande kvar samma känsla när jag läser texterna som när jag skrev dem. allting är fortfarande lika fel. den enda skillnaden är några år och annorlunda personer. men jag.
jag är kvar i precis samma sits.
säg att du älskar mig, säg att jag duger som jag är.
this is the ting'
hej söndergråten isa med huvudvärk och ångest.
det kommer fina retoriska frågor i detta inlägget känner jag...
varför måste allting gå åt helvete för mig? är jag så jävla svår att tycka om? måste alla förutsättningar vara så jävla fel att man bara går i bitar av att försöka? jag blir så less på mig själv att det knappt finns. har aldrig varit såhär trött på att va isa. vill någon byta?
är jag inte värd det som alla andra har, som mår bra? kan jag inte få lov att ha en person att förlita mig till som jag älskar och tycker om - någon som känner samma sak tillbaka utan tvång?
ett tag hade jag faktiskt hopp om detta jävla skitåret. jag trodde på riktigt att det skulle vända och kanske föra nåt gott med sig. men så fel jag hade. fortfarande inte ett skit som har blivit som det skulle detta året. ingenting värt att hurra för. ingenting att känna sig glad eller lycklig för. bara en massa sorg, ledsamhet och ångest.
vad är meningen med att ta sig upp ur sängen på morgonen om det bara är ännu en dag full med en massa hjärtskärande besked och hårda ord. jag vill inte mer. jag orkar inte mer.
det kommer fina retoriska frågor i detta inlägget känner jag...
varför måste allting gå åt helvete för mig? är jag så jävla svår att tycka om? måste alla förutsättningar vara så jävla fel att man bara går i bitar av att försöka? jag blir så less på mig själv att det knappt finns. har aldrig varit såhär trött på att va isa. vill någon byta?
är jag inte värd det som alla andra har, som mår bra? kan jag inte få lov att ha en person att förlita mig till som jag älskar och tycker om - någon som känner samma sak tillbaka utan tvång?
ett tag hade jag faktiskt hopp om detta jävla skitåret. jag trodde på riktigt att det skulle vända och kanske föra nåt gott med sig. men så fel jag hade. fortfarande inte ett skit som har blivit som det skulle detta året. ingenting värt att hurra för. ingenting att känna sig glad eller lycklig för. bara en massa sorg, ledsamhet och ångest.
vad är meningen med att ta sig upp ur sängen på morgonen om det bara är ännu en dag full med en massa hjärtskärande besked och hårda ord. jag vill inte mer. jag orkar inte mer.
vart jag mig i världen vänder'
nu med passande titel (både låt och till detta inlägget) ska jag dela med er hur min senaste vecka varit och vilka funderingar som flugit runt i mitt huvud.
efter att precis tagit ner ett glas med ca 2cm juice i, trots påminnelser från min mor "glöm nu inte ta ner disken" "nänä" svarar man ju såklart, åkte jag till norrland och nu en vecka senare var det inte längre juice. när jag nu skakat av mig den äckliga tanken av att jag är en riktig slusk och plockat undan på mitt rum har jag för idag min första lugna stund.
tjänade lite kosing hos pappa genom att jobba i måndags med en timmes övertid dessutom. inte ens jobbigt att gå upp så tidigt längre. kanske börjar det gå bra för mig...? efter mina 10h på jobbet åkte jag direkt hem där jag mötte upp min bästa vän och även födelsedagsgris, vi krängde lite chips, hade onepiece-mys och kollade på tv. slöade som bara vi kan. på kvällen slängde jag ihop lite kläder och en och annan hygienprodukt i min väska som skulle flyga med mig till norrland.
på tisdagen vaknade jag av att mikael ringde sjukt taggad och väckte mig. "skulle bara kolla så du var vaken och inte missade flyget". nä, jag hade inga planer på att missa flyget, och inga planer på att ha brådis ca 6h innan det skulle lyfta heller. gjorde mig klar och mamma kom hem för att sjutsa mig. stannade på mcd på vägen.
checkade in väskan och satte mig i planet utan problem. mellanlandningen på bromma gick ju bra. förutom att jag fick panik när jag inte hittade någonstans att röka trots pekningar och förklaringar vart jag skulle gå. flyga själv första gången is the shit. men inte hängde jag läpp för det. jag kom fram till umeå och spöregn. i did good.
veckan hos mikael var hur mysig som helst. detta är en person som delar samma passion för juice som jag gör, en person som gillar att sitta och spela spel - antingen kort eller roliga och kluriga frågespel, och som såklart är sjukt norrlänsk. vilket gör det hela lite bättre.
ibland mår man både bra och dåligt av att hitta en person som är på så många sätt lik en själv. detta är definitivt bra på alla sätt. att laga mat och diska i världens minsta kök så man nästan behöver stå på varandra. att bara lussebullar i september för att det är gott, att dricka flera koppar te om dagen och att tjafsa. har varit lite konfunderad under natten, drömt sjukt konstiga drömmar, blivit halvt utputtad från sängen, varvat med att nästan blivit ihjälkramad. det känns bra vilket som, för man slipper sova ensam. denna veckan har jag mått super och det sitter fortfarande i trots att jag sitter i min egen säng 1247km bort. det är det enda tråkiga. att det ska vara så långt att åka för en stunds lycka..
jag har även lyckats bli irriterad, ledsen, skitglad, slagen och helt stel i hela kroppen. vänskap är verkligen något vi alla tar för givet. även om man inte menar det, gör man det ändå. jag blir så ledsen när man blir så pass oense att man kan säga vad som helst till varandra. "man vet inte vad man har förrän det är borta". there's a reason why it's true. så snälla, tänk efter före.
det finns mycket jag saknar, mycket jag inte alls saknar - som jag rent av klarar mig bättre utan. men det finns fan inget jag ångrar. tack alla vänner för att ni är just er själva. tack för alla fina saker vi upplevt tillsammans och allt skit vi gjort. biobesök, fyllor, chillkvällar, utekvällar, middagar, fikor, födelsedagar, firande av alla sorter och såklart alla vardagliga saker. keep up the good work. i love you.
nu ska en kärleksfull och djup isa gå och bädda ner sig i sängen och piska lite fler folk i wordfeud! (it's my new thing) imorgon blir det jobb och jag är faktiskt nöjd med detta året för första gången i år. jag ser fram emot ännu en dag. så 2011, surprise me!
cherri-o. isa out.
efter att precis tagit ner ett glas med ca 2cm juice i, trots påminnelser från min mor "glöm nu inte ta ner disken" "nänä" svarar man ju såklart, åkte jag till norrland och nu en vecka senare var det inte längre juice. när jag nu skakat av mig den äckliga tanken av att jag är en riktig slusk och plockat undan på mitt rum har jag för idag min första lugna stund.
tjänade lite kosing hos pappa genom att jobba i måndags med en timmes övertid dessutom. inte ens jobbigt att gå upp så tidigt längre. kanske börjar det gå bra för mig...? efter mina 10h på jobbet åkte jag direkt hem där jag mötte upp min bästa vän och även födelsedagsgris, vi krängde lite chips, hade onepiece-mys och kollade på tv. slöade som bara vi kan. på kvällen slängde jag ihop lite kläder och en och annan hygienprodukt i min väska som skulle flyga med mig till norrland.
på tisdagen vaknade jag av att mikael ringde sjukt taggad och väckte mig. "skulle bara kolla så du var vaken och inte missade flyget". nä, jag hade inga planer på att missa flyget, och inga planer på att ha brådis ca 6h innan det skulle lyfta heller. gjorde mig klar och mamma kom hem för att sjutsa mig. stannade på mcd på vägen.
checkade in väskan och satte mig i planet utan problem. mellanlandningen på bromma gick ju bra. förutom att jag fick panik när jag inte hittade någonstans att röka trots pekningar och förklaringar vart jag skulle gå. flyga själv första gången is the shit. men inte hängde jag läpp för det. jag kom fram till umeå och spöregn. i did good.
veckan hos mikael var hur mysig som helst. detta är en person som delar samma passion för juice som jag gör, en person som gillar att sitta och spela spel - antingen kort eller roliga och kluriga frågespel, och som såklart är sjukt norrlänsk. vilket gör det hela lite bättre.
ibland mår man både bra och dåligt av att hitta en person som är på så många sätt lik en själv. detta är definitivt bra på alla sätt. att laga mat och diska i världens minsta kök så man nästan behöver stå på varandra. att bara lussebullar i september för att det är gott, att dricka flera koppar te om dagen och att tjafsa. har varit lite konfunderad under natten, drömt sjukt konstiga drömmar, blivit halvt utputtad från sängen, varvat med att nästan blivit ihjälkramad. det känns bra vilket som, för man slipper sova ensam. denna veckan har jag mått super och det sitter fortfarande i trots att jag sitter i min egen säng 1247km bort. det är det enda tråkiga. att det ska vara så långt att åka för en stunds lycka..
jag har även lyckats bli irriterad, ledsen, skitglad, slagen och helt stel i hela kroppen. vänskap är verkligen något vi alla tar för givet. även om man inte menar det, gör man det ändå. jag blir så ledsen när man blir så pass oense att man kan säga vad som helst till varandra. "man vet inte vad man har förrän det är borta". there's a reason why it's true. så snälla, tänk efter före.
det finns mycket jag saknar, mycket jag inte alls saknar - som jag rent av klarar mig bättre utan. men det finns fan inget jag ångrar. tack alla vänner för att ni är just er själva. tack för alla fina saker vi upplevt tillsammans och allt skit vi gjort. biobesök, fyllor, chillkvällar, utekvällar, middagar, fikor, födelsedagar, firande av alla sorter och såklart alla vardagliga saker. keep up the good work. i love you.
nu ska en kärleksfull och djup isa gå och bädda ner sig i sängen och piska lite fler folk i wordfeud! (it's my new thing) imorgon blir det jobb och jag är faktiskt nöjd med detta året för första gången i år. jag ser fram emot ännu en dag. så 2011, surprise me!
cherri-o. isa out.
good life'
hej bloggen!
blev lite inspirerad av mina flitigt skrivande vänner. så nu sitter jag här i min nybäddade (helt vita) säng och städat rum och lyssnar på norah jones samtidigt som jag försöker få ner alla tankar och åtaganden i denna texten.
jag känner att det inte händer så mycket för mig, därför inga inlägg. tycker det är jobbigt att vara personlig på internet när egentligen vem som helst kan läsa.
imorgon är det måndag och jag har precis varit arbetslös i 2 veckor och njutit av att göra absolut ingenting och allting jag vill göra. då ber såklart min kära far mig att jobba igen och efter lite mindre diskussioner var det nu bestämt. jag ska alltså gå upp innan solen imorgon. hur hände detta? när skrev jag på kontraktet?
denna helgen har varit superfin. började helgen med att sova länge, gå upp ducha och fixa till mig för att sen bege mig in till malmö och byta något som jag trodde var sönder. självklart funkar den utmärkt när jag står i disken och försöker förklara mig. anywho... jag mötte upp min finaste tös och hennes lite smått flummiga vän linus, drack en chailatte och sen köpte erika lite kläder å sånt mannen.
efter hon slösat sina pengar tog vi bussen till henne och pyntade stenhårt inför "kräftskiva". det var helt enkelt planerat att familjen alderlid skulle äta kräftor (helt vanligt som man kan göra på en fredag) och jag var inbjuden. vi gick lite överbord med dekorationerna, men det är lätt hänt. dedicated food-lovers i all ära!
efter lite väl mycket mat lyckades vi ändå kränga ett rör pringles och en påse ostbågar. sen somnade erika för hon hade varit uppe tidigt, och jag satt vaken med min förkylning och myggbett och våndades. tillslut somnade även jag.
i lördags var det bestämt sushikväll! och jävlar vad det blev sushikväll. 137 bitar sushi till 5 personer som fredrik gjorde (såklart), he is the master. de sista 20min av middagen var det plågsamt att äta.
vattenpipan och starkspriten kom fram och det shottades hej vilt. sen kom fler vänner och vi hade riktigt mysigt.
vid midnatt blev det bad i både jacuzzi och pool. lite skillnad på graderna i poolen och jacuzzin dock. så man hade valmöjligheten på svinvarmt eller svinkallt. när jag gick in och hittade mina grejor i köket var klockan kvart i 2. det är nog sant som man säger, tiden går fort när man har roligt för jag har inte en aning om var tiden tog vägen.
några gick hem och andra klädde på sig efter bad och sen blev det mys i soffan framför despicable me.
ungefär halvvägs in i filmen låg alla och halvsov och jag kände att jag nickade till. tog mig samman och gick hem på ca 30min. det brukar ta 10min i vanliga fall... somnade sen gott i sängen!
idag är det söndag och jag sov till kl15. kände mig sjukt bakfull fast jag bara druckit en öl dagen innan.
vaknade först när jag stod i duschen med vattnet rakt i fejset. blev inget vettigt gjort idag för min del. blev lite ihopplockande inför att städaren kommer imorgon.
saknar felix. det känns som han varit borta mer än en vecka. saknar elin också. hoppas att hon inte jobbar ihjäl sig... om en vecka åker jag till norrland. jag är glad, excited och har lite ångest. är rädd att jag ska hamna någon annanstans än dit jag ska. jag är inte direkt den rutinerade resaren...
nu ska jag fortsätta njuta av min nybäddade säng och musik i hörlurarna!
blev lite inspirerad av mina flitigt skrivande vänner. så nu sitter jag här i min nybäddade (helt vita) säng och städat rum och lyssnar på norah jones samtidigt som jag försöker få ner alla tankar och åtaganden i denna texten.
jag känner att det inte händer så mycket för mig, därför inga inlägg. tycker det är jobbigt att vara personlig på internet när egentligen vem som helst kan läsa.
imorgon är det måndag och jag har precis varit arbetslös i 2 veckor och njutit av att göra absolut ingenting och allting jag vill göra. då ber såklart min kära far mig att jobba igen och efter lite mindre diskussioner var det nu bestämt. jag ska alltså gå upp innan solen imorgon. hur hände detta? när skrev jag på kontraktet?
denna helgen har varit superfin. började helgen med att sova länge, gå upp ducha och fixa till mig för att sen bege mig in till malmö och byta något som jag trodde var sönder. självklart funkar den utmärkt när jag står i disken och försöker förklara mig. anywho... jag mötte upp min finaste tös och hennes lite smått flummiga vän linus, drack en chailatte och sen köpte erika lite kläder å sånt mannen.
efter hon slösat sina pengar tog vi bussen till henne och pyntade stenhårt inför "kräftskiva". det var helt enkelt planerat att familjen alderlid skulle äta kräftor (helt vanligt som man kan göra på en fredag) och jag var inbjuden. vi gick lite överbord med dekorationerna, men det är lätt hänt. dedicated food-lovers i all ära!
efter lite väl mycket mat lyckades vi ändå kränga ett rör pringles och en påse ostbågar. sen somnade erika för hon hade varit uppe tidigt, och jag satt vaken med min förkylning och myggbett och våndades. tillslut somnade även jag.
i lördags var det bestämt sushikväll! och jävlar vad det blev sushikväll. 137 bitar sushi till 5 personer som fredrik gjorde (såklart), he is the master. de sista 20min av middagen var det plågsamt att äta.
vattenpipan och starkspriten kom fram och det shottades hej vilt. sen kom fler vänner och vi hade riktigt mysigt.
vid midnatt blev det bad i både jacuzzi och pool. lite skillnad på graderna i poolen och jacuzzin dock. så man hade valmöjligheten på svinvarmt eller svinkallt. när jag gick in och hittade mina grejor i köket var klockan kvart i 2. det är nog sant som man säger, tiden går fort när man har roligt för jag har inte en aning om var tiden tog vägen.
några gick hem och andra klädde på sig efter bad och sen blev det mys i soffan framför despicable me.
ungefär halvvägs in i filmen låg alla och halvsov och jag kände att jag nickade till. tog mig samman och gick hem på ca 30min. det brukar ta 10min i vanliga fall... somnade sen gott i sängen!
idag är det söndag och jag sov till kl15. kände mig sjukt bakfull fast jag bara druckit en öl dagen innan.
vaknade först när jag stod i duschen med vattnet rakt i fejset. blev inget vettigt gjort idag för min del. blev lite ihopplockande inför att städaren kommer imorgon.
saknar felix. det känns som han varit borta mer än en vecka. saknar elin också. hoppas att hon inte jobbar ihjäl sig... om en vecka åker jag till norrland. jag är glad, excited och har lite ångest. är rädd att jag ska hamna någon annanstans än dit jag ska. jag är inte direkt den rutinerade resaren...
nu ska jag fortsätta njuta av min nybäddade säng och musik i hörlurarna!
coconut tree'
hej bloggen och 6 juli 2011.
idag har alla barnen lekt snällt på dagis. - för en gångs skull!
efter jobbet åkte mamma och jag för att hämta upp mina biobiljetter och det gjorde ont i min obefintliga plånbok... dock inkassering på onsdag nästa vecka ändå. så det är okej! mamma skulle spana in rea så där gick vi och tittade i 3h. ack och ve, mina fötter. vi hittade faktiskt en del. mamma la ut så jag skulle kunna passa på att skaffa mig en ny kofta, halsband och leggins. hon är fin hon!
det blev inhandlat lite mat också innan vi åkte hem. tog ca 5min att handla, jag hetsade. trött chey. väl hemma slängde jag ihop en spagetti och köttfärssås. jävligt gott trots min brist på koncentration över vad jag egentligen gjorde. mätt blev jag iaf. trött är jag fortfarande dock!
alldeles nyss frågade fredrika om vi skulle ses om en timme. alltid kul, men inte när man är såhär trött. så är jag vaken vet ni vart jag far.
nu ska jag dricka en coca-cola burk och gråta en skvätt för mitt spotify premium har gått ut. (pappa kommer hem snart och fixar det till mig) (a)
cherri-o.
idag har alla barnen lekt snällt på dagis. - för en gångs skull!
efter jobbet åkte mamma och jag för att hämta upp mina biobiljetter och det gjorde ont i min obefintliga plånbok... dock inkassering på onsdag nästa vecka ändå. så det är okej! mamma skulle spana in rea så där gick vi och tittade i 3h. ack och ve, mina fötter. vi hittade faktiskt en del. mamma la ut så jag skulle kunna passa på att skaffa mig en ny kofta, halsband och leggins. hon är fin hon!
det blev inhandlat lite mat också innan vi åkte hem. tog ca 5min att handla, jag hetsade. trött chey. väl hemma slängde jag ihop en spagetti och köttfärssås. jävligt gott trots min brist på koncentration över vad jag egentligen gjorde. mätt blev jag iaf. trött är jag fortfarande dock!
alldeles nyss frågade fredrika om vi skulle ses om en timme. alltid kul, men inte när man är såhär trött. så är jag vaken vet ni vart jag far.
nu ska jag dricka en coca-cola burk och gråta en skvätt för mitt spotify premium har gått ut. (pappa kommer hem snart och fixar det till mig) (a)
cherri-o.
bedrägeri'
hej bloggen.
har precis kommit hem från "dagis".
det är nu mer hur jag kommer referera till mitt jobb. för det är precis som ett dagis. alla grupperar sig och snackar så mycket och går bakom ryggen på precis alla och klagar till "läraren" - chefen. shit. jag känner att jag har ca 12 knivar i ryggen efter 2 veckors jobb... varenda dag är det hus i helvete pga av olika saker som jag blir lika chockad och förvånad av. jag tror aldrig jag har känt mig såhär värdelös trots att jag gör precis vad jag ska och at the end of the day har jag gjort alla mina arbetsuppgifter. nånstans kan jag också tycka att vägen till målet inte spelar någon roll utan bara att man tar sig dit. men nä, framför man sin egen åsikt klassas det som att man är uppkäftig och snutig. helt sjukt att man efter drygt två veckor känner sig helt emotionellt krossad.
när jag kommer hem på eftermiddagen efter att ha handlat, äter jag sjukt mycket kakor i hopp om sockerrus så jag ska kunna hålla mig uppe eller åtminstone känna mig lite glad men nä. (jag vet. inte världens mest vattentäta plan...) jag somnar innan kl 19 varje kväll och sover som en sten, går inte att väcka mig förrän dagen efter när jag ska upp och jobba igen. det finns ingenting med detta som känns speciellt hälsosamt, skriver jag med en muffins i handen...
erika är bortrest och har varit det i ca 1 vecka. 2 veckor kvar... usch vad jag saknar henne.
är lika bedrövad över att inte träffa elin & cornelia varje dag. det känns jättetomt. och värre blir det väl antagligen i slutet av augusti när man är van vid att komma tillbaka till skolrutinen. tji fick jag...
jag har redan lyckats göra av med en del pengar trots att ingen lön kommit in på kontot än. igår var jag och hämtade upp endags linser för att kunna ha under sommaren för att kunna använda solbrillor utan att vara blind. idag fick jag åka dit igen och betala för dom. det satt inte så fint... imorgon ska jag hämta ut bokade bio-biljetter till 6 personer för att vi ska kunna se harry potter på onsdag, NÄSTA VECKA. fattar inte varför man måste hämta ut dom så tidigt... helt sjukt. jaja. måste iaf lägga ut pengar till alla som ska med eftersom jag inte hinner träffa 5 olika personer ikväll. 850kr jag inte har just nu. men. det löser sig - sa han som sket i vasken.
nu efter ca 15min filosoferande och funderande på vad jag skulle ha med i detta inlägg märker jag nu vilken konstig ställning jag har i sängen. ser ut som jag brutit nacken och börjar även kännas som det efter en kvart som sagt. kanske skulle lägga ifrån mig datorn och äta lite mat. sen dö i sängen. nåt annat orkar jag inte. behöver minst en vecka för att förbereda mig på några planer. usch.
isa out. cherri-o.
har precis kommit hem från "dagis".
det är nu mer hur jag kommer referera till mitt jobb. för det är precis som ett dagis. alla grupperar sig och snackar så mycket och går bakom ryggen på precis alla och klagar till "läraren" - chefen. shit. jag känner att jag har ca 12 knivar i ryggen efter 2 veckors jobb... varenda dag är det hus i helvete pga av olika saker som jag blir lika chockad och förvånad av. jag tror aldrig jag har känt mig såhär värdelös trots att jag gör precis vad jag ska och at the end of the day har jag gjort alla mina arbetsuppgifter. nånstans kan jag också tycka att vägen till målet inte spelar någon roll utan bara att man tar sig dit. men nä, framför man sin egen åsikt klassas det som att man är uppkäftig och snutig. helt sjukt att man efter drygt två veckor känner sig helt emotionellt krossad.
när jag kommer hem på eftermiddagen efter att ha handlat, äter jag sjukt mycket kakor i hopp om sockerrus så jag ska kunna hålla mig uppe eller åtminstone känna mig lite glad men nä. (jag vet. inte världens mest vattentäta plan...) jag somnar innan kl 19 varje kväll och sover som en sten, går inte att väcka mig förrän dagen efter när jag ska upp och jobba igen. det finns ingenting med detta som känns speciellt hälsosamt, skriver jag med en muffins i handen...
erika är bortrest och har varit det i ca 1 vecka. 2 veckor kvar... usch vad jag saknar henne.
är lika bedrövad över att inte träffa elin & cornelia varje dag. det känns jättetomt. och värre blir det väl antagligen i slutet av augusti när man är van vid att komma tillbaka till skolrutinen. tji fick jag...
jag har redan lyckats göra av med en del pengar trots att ingen lön kommit in på kontot än. igår var jag och hämtade upp endags linser för att kunna ha under sommaren för att kunna använda solbrillor utan att vara blind. idag fick jag åka dit igen och betala för dom. det satt inte så fint... imorgon ska jag hämta ut bokade bio-biljetter till 6 personer för att vi ska kunna se harry potter på onsdag, NÄSTA VECKA. fattar inte varför man måste hämta ut dom så tidigt... helt sjukt. jaja. måste iaf lägga ut pengar till alla som ska med eftersom jag inte hinner träffa 5 olika personer ikväll. 850kr jag inte har just nu. men. det löser sig - sa han som sket i vasken.
nu efter ca 15min filosoferande och funderande på vad jag skulle ha med i detta inlägg märker jag nu vilken konstig ställning jag har i sängen. ser ut som jag brutit nacken och börjar även kännas som det efter en kvart som sagt. kanske skulle lägga ifrån mig datorn och äta lite mat. sen dö i sängen. nåt annat orkar jag inte. behöver minst en vecka för att förbereda mig på några planer. usch.
isa out. cherri-o.
rapture'
hej bloggen... jag har just insett att jag bara skriver inlägg när jag mår skit på natten. jag får inte det att gå ihop eftersom natten är det finaste, ej levande ting jag har. men ändå sviker natten mig. in so many levels.
just nu känns det som att bröstkorgen inte är långt från att brista på mitten och alla inälvor bara flyger ut. kunna andas fritt utan någon press, kunna skrika tills jag inte längre får luft. men det är inte möjligt. i scream in silence...
FUCK. varför kan jag inte göra nånting? varför kan jag inte säga nånting? varför var jag inte där?
all ilska, ångest, panik och sorg bara bubblar inom mig. jag känner hur blodet flyter runt i min kropp och bara kokar. måste det alltid vara så jävla jobbigt? måste allting gå åt helvete? jag känner mig så hjälplös, orkeslös. jag har inga krafter kvar. inga åsikter längre. allting är bara dåligt. jag önskar jag hade någon att ringa utan att behöva säga något. bara kunna föra över exakt alla känslor utan att behöva förklara nånting. någon som kunde säga kloka, tröstande ord till mig för en gångs skull. jag säger inte att jag tänker skita i allt och alla, för det är inget alternativ. men jag känner bara för att sova i några månader och hoppas på att nånting förändras tills jag vaknat upp igen.
jag har inte ens tillräckligt med ord. inga rätta ord längre. det är precis som hela hjärnan är kortsluten.
kroppen orkar inte med. jag har varit sjuk nu i ca 5-6 veckor med förkylning och feber som gått upp och ner, hosta och allt annat som indikerar på att man inte mår bra, men det visste jag ju...
det är bara så jävla äckligt. det kryper i skinnet på mig. och mardrömmarna kommer tätare och blir mer realistiska varje gång. kan vi inte bara gå under jorden?
just nu känns det som att bröstkorgen inte är långt från att brista på mitten och alla inälvor bara flyger ut. kunna andas fritt utan någon press, kunna skrika tills jag inte längre får luft. men det är inte möjligt. i scream in silence...
FUCK. varför kan jag inte göra nånting? varför kan jag inte säga nånting? varför var jag inte där?
all ilska, ångest, panik och sorg bara bubblar inom mig. jag känner hur blodet flyter runt i min kropp och bara kokar. måste det alltid vara så jävla jobbigt? måste allting gå åt helvete? jag känner mig så hjälplös, orkeslös. jag har inga krafter kvar. inga åsikter längre. allting är bara dåligt. jag önskar jag hade någon att ringa utan att behöva säga något. bara kunna föra över exakt alla känslor utan att behöva förklara nånting. någon som kunde säga kloka, tröstande ord till mig för en gångs skull. jag säger inte att jag tänker skita i allt och alla, för det är inget alternativ. men jag känner bara för att sova i några månader och hoppas på att nånting förändras tills jag vaknat upp igen.
jag har inte ens tillräckligt med ord. inga rätta ord längre. det är precis som hela hjärnan är kortsluten.
kroppen orkar inte med. jag har varit sjuk nu i ca 5-6 veckor med förkylning och feber som gått upp och ner, hosta och allt annat som indikerar på att man inte mår bra, men det visste jag ju...
det är bara så jävla äckligt. det kryper i skinnet på mig. och mardrömmarna kommer tätare och blir mer realistiska varje gång. kan vi inte bara gå under jorden?
oh my god'
klockan är 02.41 och här sitter jag på mitt köksgolv medan jag väntar på att vattnet till makaronerna ska koka! erika ligger i en fåtölj och sover!
studentfirande i två dagar så det slått härliga till. nu är man rätt mör och lagom solbränd eftersom krökandet börjat kl13 varje dag! skojiga kvällar iaf!
jag är jävligt upprörd och kommer antagligen ha svårt att somna inatt. jag förstår inte hur vissa människor tänker. ibland undrar jag om dom supit bort alla hjärnceller.. helt ofattbart för mig att någon kan säga något som sårar en vän så djupt att man knappt klarar av att se sig själv i spegeln. jag blir bara så jävla besviken och jävligt sårad själv när någon som står mig så nära blir skadad pga en sån verbal misshandel bara för att personerna inte tänker sig för innan dom öppnar munnen. nyktert eller onyktert tillstånd, det spelar fan ingen roll. för det är ingen bortförklaring som duger alls. så jävla pinsamt bara... (utan att generallisera förmycket) så är killar jävligt bra på att få tjejer att känna sig ganska värdelösa oavsätt om det är ett skämt för dom som säger det. alla tar det fan inte på samma sätt som det "var meningen". det gör så jäkla ont i hela mig att folk och ungdomar runt mig saknar det vettet, finkänsligheten och respekten för andra och deras privatliv. jag tycker åtminstone inte att det är okej att sitta med två av dom finaste tjejerna på busshållplatsen och prata i en halvtimme för att få dom att inse hur bra dom är egentligen. jag är så trött på att höra samma saker som sagts till mina vänner. det gör mig riktigt ledsen, hela jag går i bitar.
det är säkert en chans på miljonen att någon skulle läsa detta och ta det till sig. någon som faktsikt kände sig lite träffad just ikväll. någon som kommit till insikt och ångrar sig för alla hårda ord dom slängt ut sig. ändå hoppas jag fan fortfarande på att folk ska växa upp. tragiskt är vad det är. och ändå undrar folk varför så många tar livet av sig. för helvete, sluta klanka ner på varandra. KRAMAS ISTÄLLET.
nu är makaronerna klara och jag ska äta en fet skål och sen ska jag sova med min finaste vän!!
cherri-o, isa out.
studentfirande i två dagar så det slått härliga till. nu är man rätt mör och lagom solbränd eftersom krökandet börjat kl13 varje dag! skojiga kvällar iaf!
jag är jävligt upprörd och kommer antagligen ha svårt att somna inatt. jag förstår inte hur vissa människor tänker. ibland undrar jag om dom supit bort alla hjärnceller.. helt ofattbart för mig att någon kan säga något som sårar en vän så djupt att man knappt klarar av att se sig själv i spegeln. jag blir bara så jävla besviken och jävligt sårad själv när någon som står mig så nära blir skadad pga en sån verbal misshandel bara för att personerna inte tänker sig för innan dom öppnar munnen. nyktert eller onyktert tillstånd, det spelar fan ingen roll. för det är ingen bortförklaring som duger alls. så jävla pinsamt bara... (utan att generallisera förmycket) så är killar jävligt bra på att få tjejer att känna sig ganska värdelösa oavsätt om det är ett skämt för dom som säger det. alla tar det fan inte på samma sätt som det "var meningen". det gör så jäkla ont i hela mig att folk och ungdomar runt mig saknar det vettet, finkänsligheten och respekten för andra och deras privatliv. jag tycker åtminstone inte att det är okej att sitta med två av dom finaste tjejerna på busshållplatsen och prata i en halvtimme för att få dom att inse hur bra dom är egentligen. jag är så trött på att höra samma saker som sagts till mina vänner. det gör mig riktigt ledsen, hela jag går i bitar.
det är säkert en chans på miljonen att någon skulle läsa detta och ta det till sig. någon som faktsikt kände sig lite träffad just ikväll. någon som kommit till insikt och ångrar sig för alla hårda ord dom slängt ut sig. ändå hoppas jag fan fortfarande på att folk ska växa upp. tragiskt är vad det är. och ändå undrar folk varför så många tar livet av sig. för helvete, sluta klanka ner på varandra. KRAMAS ISTÄLLET.
nu är makaronerna klara och jag ska äta en fet skål och sen ska jag sova med min finaste vän!!
cherri-o, isa out.
animal'
hej bloggen.
här ligger jag igen i min säng tidigt på morgonen utan sömn. det börjar bli ganska jobbigt.
nä, allting börjar fan bli ganska jobbigt. hittar inte orken. vad ska man göra då? skulle varit fint med ett konkret svar på den frågan. men det lär det nog inte finnas denna sidan jul. MINST.
det känns som en jobbig påsk. nånting saknas. mormor saknas. du skulle vara här nu och äta lamm med oss och påskpynta inomhus med alla fula kärringar och ris. men nä. så blev det inte i år. it hurts.
min kropp gör uppror mot nånting. den fungerar fan inte som den ska. på två veckor har jag inte ätit nåt vettigt egentligen. sover på fel tider. har kramper. helt utmattad och snurrig. it's not the way to go.
jag saknar närhet, och någon som bryr sig - på riktigt. trots solens strålar genom mitt fönster denna morgon är det fan ta mig den mest dystra morgon på jag vet inte hur länge.
nu ska jag tvinga i mig en macka.
cherri-o.
här ligger jag igen i min säng tidigt på morgonen utan sömn. det börjar bli ganska jobbigt.
nä, allting börjar fan bli ganska jobbigt. hittar inte orken. vad ska man göra då? skulle varit fint med ett konkret svar på den frågan. men det lär det nog inte finnas denna sidan jul. MINST.
det känns som en jobbig påsk. nånting saknas. mormor saknas. du skulle vara här nu och äta lamm med oss och påskpynta inomhus med alla fula kärringar och ris. men nä. så blev det inte i år. it hurts.
min kropp gör uppror mot nånting. den fungerar fan inte som den ska. på två veckor har jag inte ätit nåt vettigt egentligen. sover på fel tider. har kramper. helt utmattad och snurrig. it's not the way to go.
jag saknar närhet, och någon som bryr sig - på riktigt. trots solens strålar genom mitt fönster denna morgon är det fan ta mig den mest dystra morgon på jag vet inte hur länge.
nu ska jag tvinga i mig en macka.
cherri-o.
jag kommer'
nu jävlar var det dags. jag har inte hittat några vettiga ord att skriva ner på ett tag. det har jag väl iförsig inte nu heller... men en uppdatering iaf!
igår var jag och träffade anders bagge, leila och dom andra nötterna tillsammans med erika - min finsjungande tjej! ganska utmattande dag på alla sätt. somnade på bussen på väg hem på eftermiddagen. när jag vaknade kunde jag
inte öppna mitt högra öga ordentligt. alltid lika mysigt. väl hemma somnade jag igen. vaknade och kunde inte öppna ögonen alls. hela ansiktet var svullet och nånting äckligt har hänt med mitt öra.
allergi is not the way to go.
det enda jag ser fram emot nu är att min pappa har gjort grillsås och håller på att tända grillen.
michelin-gubben out!
igår var jag och träffade anders bagge, leila och dom andra nötterna tillsammans med erika - min finsjungande tjej! ganska utmattande dag på alla sätt. somnade på bussen på väg hem på eftermiddagen. när jag vaknade kunde jag
inte öppna mitt högra öga ordentligt. alltid lika mysigt. väl hemma somnade jag igen. vaknade och kunde inte öppna ögonen alls. hela ansiktet var svullet och nånting äckligt har hänt med mitt öra.
allergi is not the way to go.
det enda jag ser fram emot nu är att min pappa har gjort grillsås och håller på att tända grillen.
michelin-gubben out!
white blank page'
hej bloggen.
nu sitter jag är kl5 på morgonen utan sömn med stora påsar under ögonen och ett torrt ansikte som aldrig förr. magen kniper så jag skakar i hela kroppen. huvudet värker och dunkar för fulla muggar.
det enda positiva är tystnaden och musiken hur nu det går ihop. stillheten. lite lugnet före stormen.
om 3h ska jag vara redo att gå härifrån till skolan, till Arko-lektionen. inte jättetaggad på den to be honest. inte alls sugen på skola idag faktiskt. har varit det halva veckan. men inte nu. "life can flip 180 in a matter of days"... well yes.
jag saknar min mormor. fick fina bilder igår när ann-sofie var här. bilder från när allt var bra. innan allt gick åt helvete. varför måste det mesta gå åt helvete? det finns ju en gräns...
har inget vettigt att skriva idag. trodde att jag skulle vara sådär fint djup och poetisk som jag har en tendens att vara annars på natten. men inte idag. tji fick jag. och ni.
hur som helst börjar det bli dags att äta något. magen skriker mellan knipen att den nog är hungrig.
flightless bird, american mouth'
hej bloggen (och ni som läser)
nu börjar lovets slutspurt. bara några dagar kvar sen är det tillbaka till vardagslivet.
jag har tränat, sovit, varit vaken och chillat. och erika var här ett dygn. mer än så har jag inte orkat göra ändå så det var väl lika bra. eller åtminstone har det inte blivit gjort nåt annat.
ikväll påtalade min mamma lite smått maniskt att jag skulle gå och söka jobb innan alla andra fått samma smarta ide. så jag har precis tryckt ut 30 kopior av mitt cv och planerar att bombadera toppengallerian imorgon! senare i veckan blir det väl antagligen att gå till mobilia också någon gång i veckan!
för nån vecka sen beställde jag lite kläder på h&m's hemsida och fick hem dom i torsdags. jag är helnöjd. det är så skönt när man kan beställa saker och få dem hemskickade utan att behöva gå utanför dörren (nu lät jag som ett fetto men det är jag inte!) fick en impuls idag också... för jag hittade 2 klänningar och ett par leggins. så nu har jag beställt dem också och kommer ha dem i min garderob nästa vecka! min mamma blir nog inte lysande glad... men för att lösa det problemet hoppas jag att jag blir anställd någon stans! hehehe..
nej, det verkar vara tid att gå och göra något annat nu! håll till godo till nästa gång!
cherri-o.
nu börjar lovets slutspurt. bara några dagar kvar sen är det tillbaka till vardagslivet.
jag har tränat, sovit, varit vaken och chillat. och erika var här ett dygn. mer än så har jag inte orkat göra ändå så det var väl lika bra. eller åtminstone har det inte blivit gjort nåt annat.
ikväll påtalade min mamma lite smått maniskt att jag skulle gå och söka jobb innan alla andra fått samma smarta ide. så jag har precis tryckt ut 30 kopior av mitt cv och planerar att bombadera toppengallerian imorgon! senare i veckan blir det väl antagligen att gå till mobilia också någon gång i veckan!
för nån vecka sen beställde jag lite kläder på h&m's hemsida och fick hem dom i torsdags. jag är helnöjd. det är så skönt när man kan beställa saker och få dem hemskickade utan att behöva gå utanför dörren (nu lät jag som ett fetto men det är jag inte!) fick en impuls idag också... för jag hittade 2 klänningar och ett par leggins. så nu har jag beställt dem också och kommer ha dem i min garderob nästa vecka! min mamma blir nog inte lysande glad... men för att lösa det problemet hoppas jag att jag blir anställd någon stans! hehehe..
nej, det verkar vara tid att gå och göra något annat nu! håll till godo till nästa gång!
cherri-o.
