du kan sluta ljuga nu. för jag har genomskådat dig. det är inte mig du ljuger för länge, utan dig själv. för att du inte vågar inse sanningen och vad som egentligen händer.
"you don't know what you've got untill it's gone"

du bara snackar en massa skit om att vi ska hitta på saker, som att vi ska umgås, vi ska kolla på film ihop, vi ska åka till ikea, vi ska ut och göra något. men nej.
för det blir fan aldrig av. du väljer så många saker före mig. du vill inte göra något med mig, alls. du pratar inte med mig. och hur kan du ha mage att stå och skrika på mig när jag ställer upp för dig för att jag vill att du ska tycka om mig? det är bara sjukt. och sen blir du sur om jag ber om något.

när jag har kompisar här, är det okej att vara hur trevlig som hellst mot dom, för att sedan vara ett svin mot mig och trycka ner mig inför dom för att du ska verka bra. för att du tror att dom hellre vill vara med dig.
det är inte första gången heller.
du är en hjärtlös person.

jag vill inte ha med dig att göra mer.