det enda man hör är slagen av sekundvisaren när den förflyttar sig varv efter varv på klockan. tiden bara tickar iväg som vanligt och jag hinner aldrig ikapp. man vet inte riktigt vad som händer om man inte tar igen den missade tiden, eftersom i mitt fall, jag spenderade den till att göra en massa annat obetydligt tjaffs. jag är riktigt mycket i skiten just nu. så "i am the shit" får en annan mer bokstavlig betydelse istället för dess egentliga innebörd.
nu stör sekundvisaren mig igen med sitt eviga tickande.
idag var en relativt tragisk dag i mitt liv. jag har aldrig känt mig så ensam och övergiven. även vårt lilla hus på 116 kvm kändes som ett stort slott med ödsliga korridorer. väggarna smyger sig in på mig. jag har glömt vem jag var, om man nu kan säga så för man förändras ju hela tiden. jag trivs inte längre med aktiviteter jag älskade förut, jag har tappat tron på alldeles förmånga människor, jag är för blåögd. min kropp beter sig helt okontrollerat och utan att vara hypokondriker känns det som något inte står rätt till alls. min hud dessutom, har börjat bli grå av alla cigaretter jag avverkat. jag är ungefär 12 steg mer än skoltrött.
the little things? - there aren't any.

cherri-o.