welcome home, son'
just nu känner jag mig sjukt dålig. var iväg igår, orkade inte ens roa mig. what's happening lixom? this ain't right.
solen har börjat gå upp. snart sätter jag mig med en filt och tittar på soluppgången, för det finns inget finare.
eller jo, det finns det. världens bästa, köttbullslagande, pannkaksstekande, finaste mormor. jag går i bitar varje gång jag tänker på dig. "jag har lite tungt att andas och får inte luft ibland" säger du skrattande precis som att det var ingenting. mitt hjärta går i tusen bitar när läkarna säger att dom inte kan göra något. jag vill bara ha dig kvar hos mig. du har alltid varit som min bästa vän på somrarna när jag var hos dig och badade i baljan utomhus, plockade några av de vackraste blommorna från din trädgård och drack saft i lustgården. det kommer jag aldrig glömma.
jag vill bara ha dig kvar hos mig.
nu fick jag ont i magen.
jag är också rädd. jag är så jävla livrädd för min mormor är också sjuk. fina fina mormor. hon har fått nya utslag nu, utslag på ställen där huden är så känslig att hon inte kan behandla dem så pass mycket som skulle behövas. tänk alla somrar man har suttit och druckit kaffe med sin mormor, pratat om viktiga och oviktiga saker. glädjen man ser i mormors ansikte när man hälsar på henne, glädjen man hör i hennes röst när man ringer. en mormor som älskar en så villkorslöst som ingen annan kan, en mormor som älskar en så att det knappt finns.
du har rätt. man vill bara ha henne kvar hos sig för alltid. allt annat är ofattbart och så jävla smärtsamt att man knappt kan andas genom det. en så enorm sorg står bakom hörnet och man kan bara vänta på att vägen så småningom kommer svänga.
fan.
