hej bloggen... jag har just insett att jag bara skriver inlägg när jag mår skit på natten. jag får inte det att gå ihop eftersom natten är det finaste, ej levande ting jag har. men ändå sviker natten mig. in so many levels.
just nu känns det som att bröstkorgen inte är långt från att brista på mitten och alla inälvor bara flyger ut. kunna andas fritt utan någon press, kunna skrika tills jag inte längre får luft. men det är inte möjligt. i scream in silence...
FUCK. varför kan jag inte göra nånting? varför kan jag inte säga nånting? varför var jag inte där?
all ilska, ångest, panik och sorg bara bubblar inom mig. jag känner hur blodet flyter runt i min kropp och bara kokar. måste det alltid vara så jävla jobbigt? måste allting gå åt helvete? jag känner mig så hjälplös, orkeslös. jag har inga krafter kvar. inga åsikter längre. allting är bara dåligt. jag önskar jag hade någon att ringa utan att behöva säga något. bara kunna föra över exakt alla känslor utan att behöva förklara nånting. någon som kunde säga kloka, tröstande ord till mig för en gångs skull. jag säger inte att jag tänker skita i allt och alla, för det är inget alternativ. men jag känner bara för att sova i några månader och hoppas på att nånting förändras tills jag vaknat upp igen.
jag har inte ens tillräckligt med ord. inga rätta ord längre. det är precis som hela hjärnan är kortsluten.
kroppen orkar inte med. jag har varit sjuk nu i ca 5-6 veckor med förkylning och feber som gått upp och ner, hosta och allt annat som indikerar på att man inte mår bra, men det visste jag ju...
det är bara så jävla äckligt. det kryper i skinnet på mig. och mardrömmarna kommer tätare och blir mer realistiska varje gång. kan vi inte bara gå under jorden?

klockan är 02.41 och här sitter jag på mitt köksgolv medan jag väntar på att vattnet till makaronerna ska koka! erika ligger i en fåtölj och sover!
studentfirande i två dagar så det slått härliga till. nu är man rätt mör och lagom solbränd eftersom krökandet börjat kl13 varje dag! skojiga kvällar iaf!

jag är jävligt upprörd och kommer antagligen ha svårt att somna inatt. jag förstår inte hur vissa människor tänker. ibland undrar jag om dom supit bort alla hjärnceller.. helt ofattbart för mig att någon kan säga något som sårar en vän så djupt att man knappt klarar av att se sig själv i spegeln. jag blir bara så jävla besviken och jävligt sårad själv när någon som står mig så nära blir skadad pga en sån verbal misshandel bara för att personerna inte tänker sig för innan dom öppnar munnen. nyktert eller onyktert tillstånd, det spelar fan ingen roll. för det är ingen bortförklaring som duger alls. så jävla pinsamt bara... (utan att generallisera förmycket) så är killar jävligt bra på att få tjejer att känna sig ganska värdelösa oavsätt om det är ett skämt för dom som säger det. alla tar det fan inte på samma sätt som det "var meningen". det gör så jäkla ont i hela mig att folk och ungdomar runt mig saknar det vettet, finkänsligheten och respekten för andra och deras privatliv. jag tycker åtminstone inte att det är okej att sitta med två av dom finaste tjejerna på busshållplatsen och prata i en halvtimme för att få dom att inse hur bra dom är egentligen. jag är så trött på att höra samma saker som sagts till mina vänner. det gör mig riktigt ledsen, hela jag går i bitar.
det är säkert en chans på miljonen att någon skulle läsa detta och ta det till sig. någon som faktsikt kände sig lite träffad just ikväll. någon som kommit till insikt och ångrar sig för alla hårda ord dom slängt ut sig. ändå hoppas jag fan fortfarande på att folk ska växa upp. tragiskt är vad det är. och ändå undrar folk varför så många tar livet av sig. för helvete, sluta klanka ner på varandra. KRAMAS ISTÄLLET.

nu är makaronerna klara och jag ska äta en fet skål och sen ska jag sova med min finaste vän!!



cherri-o, isa out.