Även om det redan är mars, är det mitt första inlägg. Första gången jag känt att jag behövde skriva av mig.

Under dessa två månade som hunnit gå sen nyårsafton 2011 har jag blivit vuxen. Jag har hunnit se ljuset i tunneln på jobbfronten. Varit på flera ställen faktiskt och känner mig inte riktigt så hopplös längre. Synd bara om jorden går under i år. Som jag och Erika sa får vi iaf ett bra avslut på vår tid här.

Jag har även dragit på mig vinterkräksjukan och överlevt, så detta året kanske inte är så dåligt trots allt?

Jag skulle vilja säga på ett snällt sätt till den personen jag träffat några gånger att jag känner absolut noll, att jag inte vill något. Frågan är ju om jag gjort fel i att träffas fler gånger för att se om det hände nåt? Men det gjorde det ju inte. Genast när jag känner mig så vuxen, känner jag mig igen som 15 och vill inte riktigt ta tag i mina problem.. Hur säger man till någon som lägger halvsöta kommentarer som "jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknat dig", att man inte vill? Som alltid, bryr jag mig om andra och deras känslor. Vill inte såra någon.

Det är den 4:e mars idag. Det är ungefär 3månader kvar tills vi befinner oss i samma land igen. (Om det överhuvudtaget finns någon möjlighet att ses). Jag vill släppa allt och bara fly. Jag vill iväg. Det är tufft när man varken har pengar eller något mod. Jag har hellre något där det händer saker. Jag är inte trist och enkel.

Jag bråkar hellre med dig än att ha det fisjummet med någon annan.

Jag känner mig fortfarande lite tom, nu när det börjar bli vår. Det var nu vi åkte till mormor och plockade dom första blommorna och åt pannkakor.