hej bloggen. min fina blogg som inte säger ett enda ont ord om mig. som inte säger emot eller förolämpar.
just nu känner jag mig sjukt dålig. var iväg igår, orkade inte ens roa mig. what's happening lixom? this ain't right.
solen har börjat gå upp. snart sätter jag mig med en filt och tittar på soluppgången, för det finns inget finare.
eller jo, det finns det. världens bästa, köttbullslagande, pannkaksstekande, finaste mormor. jag går i bitar varje gång jag tänker på dig. "jag har lite tungt att andas och får inte luft ibland" säger du skrattande precis som att det var ingenting. mitt hjärta går i tusen bitar när läkarna säger att dom inte kan göra något. jag vill bara ha dig kvar hos mig. du har alltid varit som min bästa vän på somrarna när jag var hos dig och badade i baljan utomhus, plockade några av de vackraste blommorna från din trädgård och drack saft i lustgården. det kommer jag aldrig glömma.
jag vill bara ha dig kvar hos mig.

varför planerar lärare alltid så förjävla dåligt sista 3 veckorna innan sommarlovet? jag menar. 3 prov, 3 inlämningar och 2 muntliga läxförhör är inte okej. hur fan ska man hinna det?
jag är sjukt lack. och pallar verkligen inte plugga.
seg skoldag idag som vanligt. men.. träffade erika och anton en snabbis. förjävla söta.
nu tänkte jag äta något och sen försöka läsa lite grejor till förhöret imorgon.

cherri-o.

det enda man hör är slagen av sekundvisaren när den förflyttar sig varv efter varv på klockan. tiden bara tickar iväg som vanligt och jag hinner aldrig ikapp. man vet inte riktigt vad som händer om man inte tar igen den missade tiden, eftersom i mitt fall, jag spenderade den till att göra en massa annat obetydligt tjaffs. jag är riktigt mycket i skiten just nu. så "i am the shit" får en annan mer bokstavlig betydelse istället för dess egentliga innebörd.
nu stör sekundvisaren mig igen med sitt eviga tickande.
idag var en relativt tragisk dag i mitt liv. jag har aldrig känt mig så ensam och övergiven. även vårt lilla hus på 116 kvm kändes som ett stort slott med ödsliga korridorer. väggarna smyger sig in på mig. jag har glömt vem jag var, om man nu kan säga så för man förändras ju hela tiden. jag trivs inte längre med aktiviteter jag älskade förut, jag har tappat tron på alldeles förmånga människor, jag är för blåögd. min kropp beter sig helt okontrollerat och utan att vara hypokondriker känns det som något inte står rätt till alls. min hud dessutom, har börjat bli grå av alla cigaretter jag avverkat. jag är ungefär 12 steg mer än skoltrött.
the little things? - there aren't any.

cherri-o.