för första gången sen 2000-nånting när jag startade denna bloggen ska jag nu bryta mitt mönster med låt-titlar. det var längesen jag verkligen var nöjd och lycklig. det behöver uppmärksammas, min blogg är relativt dyster annars.

idag har jag hunnit med att träffa 3 av mina 4 favoritvänner (hur gay det än låter).
det var planerad frukost på sunds - det vi kommit fram till att vi saknar mest med hela gymnasietiden. vi har inte satt någon etikett på om det är nåt bra eller dåligt, it's the truth.
kl10 skulle vi ses för att det inte skulle bli för tidigt eller för sent. felix och jag var där 10.03 elin och cornelia låg och sov trots att vi ringde säkert 40 gånger till var person. elin vaknade tillslut och hon hade med sig linnea. vi yrade runt på sunds nån timme innan alla skulle på vars ett håll.

jag mötte upp cornelia när hon väl hade vaknat. vi åkte till malmö, gjorde mitt tredje och sista besök för denna veckan på sjukhuset och riktade sen in oss på espresso house och en låååång fika för att fördriva tid.
min stående beställning på espresso house (grillad ost-skink toast och chailatte) tog lite längre än vanligt. cornelia gick ut med allt utom mackan under tiden. när jag kommer ut sitter en duva i min kopp och när den flyger iväg spiller den ut halva innehållet över min muffins. rage...
jag åt min macka och var lite bitter, sen fick jag en ny chai utan problem! - lite gladare.
apoteksbesök, tillbaka till india för att ordna så mitt öra läker rätt, köpa utklädnads-prylar, lite småfix och gå lite vilse inne på triangeln hann vi också med innan cornelia hade sin tatueringstid.
väl inne på tatueringsstudion såg hon ut som hon var kapabel till att mörda alla i sin väg. men fint blev det.

fort hem med bussen för att slänga i mig mat (och slänga på lite smink) för att sen åka till Café Ellen och se felix uppträda lite laid back akustiskt. det var typ lite nervöst mysigt. sjukt bra, trots bronkit.

nu sitter jag med ett rör pringles och lyssnar på musik och är jävligt nöjd. tack ni fina vänner för att ni är just det - fina vänner. i don't know what i'd do without you.

jag vill så gärna skriva blogg.

det kreativa vaknar alltid i mig på natten. det kommer alltid ut på nåt sätt.
men inte idag. alla ord jag har i mitt vokabulär är använda allihop. och inte blev det nåt bättre för det.
jag försöker prata genom musiken, försöker göra mig hörd. försöker må bra.
samtidigt som jag blir så arg och ledsen att allt med mig och mitt liv är så snett och defekt. nånting där i hörnet hånler och pekar.

varför blir det aldrig nånsin bättre? jag har hört talas om att de som tror på gud anser att han delar ut prövningar man ska genomgå under livet, för att vara värdig en plats i himlen osv. men nån måtta får det väl fan vara? om det finns nån gud, något gudomligt. save me...
jag snubblade in på några gamla inlägg och jag har fortfarande kvar samma känsla när jag läser texterna som när jag skrev dem. allting är fortfarande lika fel. den enda skillnaden är några år och annorlunda personer. men jag.
jag är kvar i precis samma sits.
säg att du älskar mig, säg att jag duger som jag är.

hej söndergråten isa med huvudvärk och ångest.
det kommer fina retoriska frågor i detta inlägget känner jag...
varför måste allting gå åt helvete för mig? är jag så jävla svår att tycka om? måste alla förutsättningar vara så jävla fel att man bara går i bitar av att försöka? jag blir så less på mig själv att det knappt finns. har aldrig varit såhär trött på att va isa. vill någon byta?
är jag inte värd det som alla andra har, som mår bra? kan jag inte få lov att ha en person att förlita mig till som jag älskar och tycker om - någon som känner samma sak tillbaka utan tvång?

ett tag hade jag faktiskt hopp om detta jävla skitåret. jag trodde på riktigt att det skulle vända och kanske föra nåt gott med sig. men så fel jag hade. fortfarande inte ett skit som har blivit som det skulle detta året. ingenting värt att hurra för. ingenting att känna sig glad eller lycklig för. bara en massa sorg, ledsamhet och ångest.

vad är meningen med att ta sig upp ur sängen på morgonen om det bara är ännu en dag full med en massa hjärtskärande besked och hårda ord. jag vill inte mer. jag orkar inte mer.